Den är inte släppt än men jag har en gissning på en av poängerna med den. Kan det vara ett försök av Apple att göra samma sak med e-böcker som med musik? Att grejjen de släpper ikväll sitter ihop riktigt hårt med iTunes och apple store? Kika in på Macrumors klockan 7 ikväll så får vi se.

Men framförallt är den säkert förbannat snygg, intuitiv och användbar till film, musik och böcker. Med 3g, wlan och en riktigt skön fingervänlig tryckkänslig skärm.

Vem fick det? Spekulationer på DN. Hela rymdskeppet står upp och säger GRATTIS till Herta Müller!

Har inte läst ett ord hon skrivit men det ska jag. Jag lovar.

Ett rum börjar bli bibliotek mer och mer. Tre bokhyllor har blivit fem och det är ändå böcker där det inte ska vara. Fullt. Jag har haft svårt att göra mig av med böcker tidigare. Slänga är otänkbart. Luktar 1984 och faschism lång väg. Nu har K kommit på att det går att ge bort böcker man inte vill ha. Till myrorna t ex. Men längre än en kartong i hallen har det inte kommit.

Hur sönderspelad av mediabruset ska inte journalisten som pÃ¥ SVD idag sÃ¥gar SVTs “upp till kamp” med fotknölarna vara när huruvida serien är lyckad eller ej mäts med antal tittare? Hur mÃ¥nga är det som ser Lars Norén pÃ¥ dramaten? Hur mÃ¥nga har egentligen läst “pÃ¥ spaning efter den tid som flytt”? Hur mÃ¥nga äääär det egentligen som läser den där SVD-blaskan? Metro är ungefär 1000 gÃ¥nger större. Och därigenom mer lyckad.

Jaha, är det så få? Då kanske det är dags att lägga ner den där skiten lilla gubben så ska pappa reklam-TV berätta för dig hur man ska göra för att vara riktigt, riktigt lyckad.

Bah… sÃ¥ korkat av SVD. Och “upp till kamp” är bra. Ekonomism och antal tittare ska inte ha nÃ¥got med SVT att göra.

För att förhindra att mitt huvud imploderar de sista veckorna på jobbet innan semester suger jag i mig böcker, musik och en och annan film så fort jag kommer åt.

Bredvid sängen ligger “Vindens skugga” av Carlos Ruiz Zafón. I axelremsväskan ligger den tunnare”Torsk – fisken som förändrade världen” av Mark Kurlansky medan antologin “Brunt!” av Mattias Gardell och Helene Lööw hotar pÃ¥ köksbordet. “Brunt!” är intressant och obehaglig. I den läser jag nu om inspirationskällorna till nazismen. “Torsk” är oväntad och handlar om torskens betydelse för världens gÃ¥ng. “Vindens skugga” är den enda romanen och hittills en smÃ¥tt surrealistisk sÃ¥dan. Den utspelar sig i Barcelona sÃ¥ det gÃ¥r att känna igen sig om man som svenne banan anstränger sig en smula.

Musiken rullar på väg till och från jobbet. Fortfarande är Jamie T och Lady Sovereign starka stjärnor men även Säkert!, Salem Al Fakir och Jeff Buckley spelas flitigt.

I fredags såg jag The Squid and the Whale av  Noah Baumbach (som gjorde The Life Aquatic sist). Den var fin. Ett relationsdrama av klassiskt amerikanskt snitt. Väldigt bra och stundom perfekt.

Min fru pÃ¥stÃ¥r med jämna mellanrum att jag aldrig läser kvinnliga författare. Tjena, säger jag dÃ¥ – det gör jag väl visst det! Säger en del om mig som tar Ã¥t mig. Jag har det dÃ¥liga kollektiva manliga samvetet i backlogen. Efter 10 sekunder funderande är jag överbevisad och har plötsligt av C lÃ¥nat tre böcker med rätta könet. För 10 minuter sedan slängde jag ner min tunnelbanebok i lunchkassen och vad heter författaren? Ja, vad kan HAN heta? Jo, JAN Sigurd. Fuck, jag är förlorad igen.

Googlar på den fina bokhandeln i Götgatsbacken. Hittar ingen hemsida och adress rakt av men däremot en massa jidder som inte alls får folk att hitta dit eller vilja gå dit. Bokhandeln heter i varje fall Söderbokhandeln och ligger på Götgatan 37. Det är en riktig bokhandel med böcker. Inga fåniga stämplar eller pärmar och sådant skit utan bra böcker på längden och tvären i bokhyllor från golv till tak. I den lilla stereon spelas lågmäld Jazz och man känner sig väldigt välkommen. Ingen gnäller om man står och bläddrar lite för länge innan man köper och har man en fråga så får man ofta ett klokt och vägledande svar. Blog.ja.nu tycker om Söderbokhandeln.

Läser the dirt frÃ¥n 2002. Mötley Crües självbiografi. Den är riktigt underhÃ¥llande. Som tur är pratas det mycket lite om deras musik utan det är mest supa, knarka, knulla och svineri. En del av det kanske man kan benämna rock’n'roll-lifestyle men mest är det misär. PÃ¥ ett kul sätt. White trash i kubik.